Hyllie Idrottsklubb

Hur många mål krävs för att bli seriens skyttekung?

Varför kallas Hyllies anfallsstjärna Djuret?

Och vilken färg tänker han färga håret i om laget gör succé i kvalet?

Det avslöjar publikfavoriten Haider i en exklusiv intervju inför kvällens kvalmatch.

Seriefinalen i lördags hade en strålande inramning.

Bortasupportrarna kunde knappt tro sina ögon när de såg vilken fest Hyllie IK-familjen hade bjudit på.

Men matchen hann knappt börja innan en tidig utvisning innebar att Hyllie tvingades spela med en man mindre.

Experter har kallat utvisningen av Hyllies kapten för ”ett rån”, men tränare och klubbledning har storsint valt att inte kommentera domslutet, utan i stället gratulera Pelister till seriesegern.

När serien nu summeras kan vi konstatera att skyttekungen spelar i Hyllie IK: Haider.

För skyttekungen och Hyllie väntar nu en riktig nagelbitare. I kväll klockan 19.00 tar de grönsvarta emot Heleneholm i kvalet, med en plats i division fyra i sikte.

I den sextonde artikeln i denna intervjuserie om Hyllies hjältar är det därför med stor glädje vi presenterar Haider ”Djuret” Al-Abboodi.

Jag har velat intervjua dig länge, men tränarstaben har hållit dig lite hemlig?

– Hehe, det har jag också fått höra. Man har velat vänta tills säsongen är slut.

Jag förstår, men säsongen är ju inte slut än!

– Nej, precis. Vi har kvalet kvar.

Vad vet du om Heleneholm?

– De har nya, duktiga spelare, säger anfallaren.

Haider är en stor publikfavorit och har en speciell kemi med klubbens supportrar. Efter att ha gjort mål i en match mot Oxie viftade han bort sina framrusande lagkamrater för att i stället springa och fira med Hyllieganerna.

– Ja, när jag ser Hyllieganerna, även på bortamatcherna, känner jag en stor trygghet. De är min stora glädje under matcherna, säger han.

Varför kallas du Djuret?

– Djuret!?

Ja? Eller är jag felinformerad?

– Hehe, nja ... Det är nog mer på grund av min ledarroll. Jag försöker hela tiden pumpa laget. Jag tar förstapressen och vill att vi sätter tonen från början.

Vad betyder det för dig att ha vunnit skytteligan?

– Jättemycket. Nitton mål.. Det hade inte gått utan laget och Hyllieganernas stöd.

Du har gjort många mål, men jag har hört att Abbe och Adam har sagt att de gjort årets mål?

– Haha, alltså, det är lätt att säga när man bara gör nåt mål per säsong. Men det är inga problem, de kan få årets mål ...

Haider har spelat kval tidigare, med Olympic säsongen 2017. Den gången gjorde han fem mål.

– Hamodi var faktiskt tränare under de kvalmatcherna. Han sa: ”Jag vill ha fem mål av dig i kvalet.” Och det fick han.

Är du kvar i Hyllie nästa säsong?

– Det är tanken.

Vad kan spelarna göra för att få ut ännu mer på planen?

– Vi har ett ungt lag. Om spelarnas ledaregenskaper kommer fram mer blir vi svårstoppade.

Vad betyder fotbollen för dig?

– Fotbollen har alltid varit den plats där jag hittar lyckan och får utlopp för frustration. Jag kommer från ett tufft område, så fotbollen har varit särskilt viktig för mig. Jag har spelat i många lag, men Hyllie är den plats där jag har känt mig som mest hemma.

Vad gör du om ni lyckas i kvalet och går upp till division fyra?

– Jag kanske färgar håret. Silver.

Men du har väl färgat håret förr?

– Ja, eller så får jag bjuda Hyllieganerna på en slant så att de har råd med mer material för de gör ett viktigt jobb.

Text: Federico Moreno

På lördag skrivs historia på Hyllies nationalarena.

Publikrekordet väntas ryka all världens väg.

För då avgörs serien i en finalmatch som de flesta bara kan drömma om att få uppleva under sin livstid.

Än mindre spela i.

En av få utvalda är Hyllie IK unge talang Sebastian Anelli.

”Mycket mer rafflande än så här blir det knappast.”

Så skriver Skånesport om lördagens drömfinal, där alla Skånes sportreportrar värda namnet kommer att vara.

Vilka som spelar? Hyllie IK mot MF Pelister.

När? 16.00.

Var? Hyllie idrottsplats, sydvästra Malmös Maracaná, plan 1 – ja, kärt barn har många namn.

Scenariot: Hemmalaget ligger bara en poäng bakom gästande MF Pelister inför den sista, nagelbitande, vilken-tur-att-vi-lever-i-denna-tid-omgången.

Men innan jag får slut på superlativ ska jag berätta vem jag har intervjuat den här gången:

Edo Mehmeti har beskrivit honom som den spelare som imponerat mest:

”Hans vilja, teknik och sätt att kriga. Han bidrar med väldigt mycket i det tysta”, sa Edo om Sebastian Anelli i en tidigare intervju.

Nu, inför finalen, stiger Anelli ut ur tystnaden.

Hur känns det att få spela en sån här final?

– Det ska bli kul. Det är synd att vi inte fick med oss tre poäng senast mot Lindeborg. Vi ledde borta och slutade spela, känns det som. Vi försökte försvara oss till vinsten och då ångade de på.

– Men Hamodi brukar säga att vi är bäst när vi spelar från underläge, och det stämmer, säger Anelli.

Det kan vara svårt att ändra en matchbild när man väl börjat fokusera på att försvara en ledning?

– Ja, och det är väl ett misstag vi gjort några gånger när vi lett serien.

Jag minns att Hamodi nämnde att det är jobbigare att leda serien och vara jagad. Nu är det ni som jagar.

– Exakt, det är då vi spelar bäst fotboll.

Ni spelar dessutom hemma, där ni är starka. Vad beror hemmastyrkan på?

– Vi får mycket publikstöd. Hyllieganerna har skapat mycket stämning.

Ja, det har blivit en riktig gryta – en skräckarena för många motståndare?

– Ja, vi går in med en helt annan självsäkerhet än på bortaplan.

Sebastian Anelli började sin fotbollsskola i Bunkeflo FF. Sedan gick han till LB07 i tolvårsåldern.

Efter ett av-och-på-förhållande med fotbollen började han till slut i Hyllies U19.

Vad fick dig att hitta tillbaka kärleken till fotbollen i just Hyllie?

– Det var en klasskompis som pushade mig att provspela. Sen var det gemenskapen som fick mig att stanna, och jag träffade personer här som är mina nära vänner nu, säger Anelli.

Trots att Sebastian Anelli är en stjärna i Hyllie ser han också till att ha en utbildning vid sidan av livet i strålkastarljuset. Han studerar ekonomisk historia vid Lunds universitet.

Vad är din bild av lördagens motståndare, Pelister, som ni tidigare mött på bortaplan?

– Det är det bästa lag vi mött. Duktigt lag, stora grabbar, men det blir en annan match på lördag.

Många supportrar tänker nog att det viktiga är att ni spelare ger allt?

– Jag håller med. Det är vad vi får visa på lördag.

Vilka spelare på dina positioner brukar du titta på?

– Det är ju Messi. Kanske Dybala också, som är riktigt duktig, säger Sebastian Anelli.

Du håller på MFF och Hyllie, men vilket lag håller du på utanför Sverige?

– Manchester City.

Vilket Premier League-lag skulle du säga att Hyllie är?

– Ouff... Det är nog City ändå, för vi kliver alltid in som favoriter den här säsongen. Alla är emot oss.

Hur märks det på plan?

– Malmölagen snackar mycket. Nu mot Lindeborg senast var det mycket skitsnack. ”Snorungar” och liknande. Skansen pratade också mycket.

Vilka i laget brukar snacka mest?

– Det är nog Edo och Kiki. De vinner dueller även i det mentala spelet.

Jag brukar fråga alla vad de lovar att göra om ni vinner serien. Det pratas mycket om tatueringar?

– Jag håller nog kroppen ren, hehe. Men jag bjuder gärna på en runda på puben.

Christian, eller Crippa, som han döptes till av Hyllie-ledaren Harry, lovade att han tänker ta ett dopp i dammen bakom en av planerna?

– Haha, det hade jag absolut kunnat göra. Om vi vinner alltså.

Text: Federico Moreno

En lång säsong går mot sitt slut. I alla fall i serieform. Huvudtränare Mohamad "Hamodi" Hotait ser matchen mot Pelister som frukten av hårt slit i en nykomponerad trupp och ledarstab.

Hur känns det inför lördagen?

- Det känns bra. Vi hade som mål att hamna topp sex första året, med en trupp som består av gammalt och nytt. Det tar tid att få ihop en grupp. Vi har överträffat det målet i och med att vi är klara för positivt kval. Att få spela seriefinal i sista omgången med det här unga laget är bara en härlig känsla. 

Vad ser du som den största utmaningen och hotet på lördag?

- Vi vet att Pelister är ett väldigt komplett lag för sammanhanget, med mycket rutin. 

Har ni börjat kika på eventuella kvalmotståndare?

- Jag tittar såklart på de andra serierna men, nej, inte på allvar. Jag har alltid varit en tränare som tar en match i taget. 

Vi är stolta över att kunna berätta att Hyllie IK har ingått ett långsiktigt strategiskt samarbete med Notar.

Genom samarbetet får Hyllie IK möjlighet att skapa ytterligare intäkter till föreningen och våra lag, samtidigt som vi bygger ett starkare nätverk av företag och personer som vill vara med och utveckla föreningslivet i Hyllie och Malmö.

Notar representeras i samarbetet av Osama Mahdi, fastighetsmäklare och mycket omtyckt ledare i föreningen. Samarbetet bygger på en stark lokal förankring och en gemensam vilja att skapa värde – både för våra medlemmar och för föreningen.

För oss i Hyllie IK är långsiktiga partnerskap med företag som delar vår ambition en viktig del av föreningens fortsatta utveckling. Vårt mål är att skapa bättre förutsättningar för våra barn och ungdomar, våra ledare och våra lag – både på och utanför planen.

Vi ser fram emot ett långsiktigt och givande samarbete med Notar! 🤝⚽️
Stort tack till Osama Mahdi och Notar för förtroendet och engagemanget för Hyllie IK.

Han steg in i Hyllie som Christian och kom ut som ”Crippa”.

Ni har sett honom grilla burgare och ni har definitivt hört honom grilla motståndarnas supportrar.

Nu avslöjar Hyllies allt-i-allo sitt löfte om klubben tar steget upp – och berättar om ögonblicket på fotbollsplanen som fick hans pappa att hålla för ögonen.

– Han gör (svordom)mycket för A-laget. Ni ser inte honom, ni hör inte honom, men han jobbar så (svordom)mycket.

Det något censurerade citatet uttalades av Hyllies tränare Hamodi den 17 juni klockan 22.57.

Hyllie hade precis rest sig på nio efter tre raka förluster och besegrat Vellinge hemma på de grönsvartas nationalarena.

Efter matchen samlade tränaren spelare och ledare i klubbstugan, och passade på att lyfta fram en person som sällan står i centrum.

Crippa.

– Det är inte ett lag som vinner. Vinner man så gör man det som en klubb, sa Hamodi.

Tre månader senare ligger Hyllie där alla drömmer om att vara.

Inför söndagens bortamatch mot Lindeborg bär laget ledartröjan i den täta kampen om seriesegern.

En enkel uppgift?

Knappast.

Lindeborg befinner sig i andra änden av tabellen och kämpar för att hålla sig kvar i divisionen.

När jag når Crippa sitter han i bilen efter jobbet.

– Det fina med föreningslivet är att även personer utanför laget kan vara viktiga med sitt jobb och genom att sprida positiv energi, säger han.

Han fortsätter:

– Det här är en resa i vår ambition som klubb att ligga högre upp. Om det blir i år eller nästa år får vi se.

Jag brukar fråga spelare och ledare vad de gör om vi vinner serien. Kan du lova något?

– (Skratt)…

Många har lovat tatueringar?

– Jag har faktiskt designat många tatueringar till spelare. Det är mycket hemligheter kring de motiven. Jag tror att Emil har fått se sin.

Crippa funderar vidare.

– Jag har ju tatueringar, men det känns som att den tiden är förbi…

Det är inte säkert…

– Men tar Hamodi upp oss till tvåan så tatuerar jag självklart hans ansikte på bröstet.

Det kallar jag motivation.

– Tyvärr är det dåligt med fontäner vid Hyllie idrottsplats, men vi har ju hemmamatch i sista omgången. Vill det sig väl så badar jag i dammen bakom plan 1.

Historien om Crippa i Hyllie började under pandemin.

Han kom till föreningen som ledare för P2015, där sonen Charlie spelar. I dag tränar han även F2017–18, där dottern Chelsea lirar.

Fast på den tiden fanns egentligen ingen Crippa.

Han hette Christian.

Klubbchefen Andreas Lovén såg till att ändra på den saken och döpte om honom till ”Crippa”.

Till en början ville Christian inte riktigt kännas vid sitt nya namn men han fick finna sig i det.

– Det är så bra och kloka människor man jobbar med i Hyllie. Det blir en drivande kraft, men också en väldigt utvecklande miljö, säger han.

– Att göra saker jag aldrig sysslat med tidigare och behöva lösa dem är något som lockar mig. Man utvecklas väldigt mycket.

I dag ansvarar Crippa för klubbens event tillsammans med Zeyneb Shukr, som vi tidigare intervjuat.

Men arbetsbeskrivningen slutar knappast där.

Har du varit på en hemmamatch har du förmodligen sett honom stå och steka burgare. Därmed kan vi lägga till kökschef på den allt längre listan över titlar.

Gästande supportrar brukar också möta Crippa.

Han välkomnar dem gärna med något som skulle kunna beskrivas som gliringar. Eller division 5-poesi.

– Det är extremt mycket glimten i ögat från bägge parter. Man träffar väldigt mycket människor och det är väldigt roligt.

Hur var din fotbollskarriär?

– Kort. Jag jämfördes med Paul Scholes och Stefan Schwarz, säger han ödmjukt.

Och fortsätter:

– Jag hade kass teknik men ful spelstil.

Crippa spelade ungdomsfotboll i Kulladal och avslutade karriären i Lindeborg, där han gjorde sin enda seniormatch.

– Jag har bara ett minne: Jag byttes in som anfallare och nickade ihop med en jättestor back. Jag var femton år och min pappa höll för sina ögon på betongläktaren.

– De fick bära ut backen, han var färdigspelad efter den duellen.

Text: Federico Moreno