Ikväll vill målvaktsjätten hjälpa Hyllie att se hela serien från ovan, när serieledarna FC Näset kommer på besök. Nu talar han ut om sin relation till Hyllieganerna och ger ett stort löfte.
Emil Johansson växte upp i lilla Nossebro utanför Alingsås.
På torget (Stureplan) finns världens största fungerande sax, 6,44 meter lång och 280 kilo tung.
Saxen användes till att inviga renoveringen av en gata våren 1994.
32 år senare kan Emil sätta Nossebro på kartan igen, genom att bära Hyllie IK till serievinst.
På vägen dit ställs laget ikväll mot FC Näset, som leder serien med en poäng mer än tvåan Hyllie, men också en match mer spelad.
Du är två meter lång. Hur ser världen ut där uppifrån?
– Hehe, det är mycket pannor och hårfästen.
Skrämmer din längd motståndarna?
– Ja, det märks tydligt på hörnor. Om de läggs nära mål plockar jag lätt ner dem. Sen försöker jag vara lite läskig inne i straffområdet, så att motståndarna missar lättare.
Ikväll är det seriefinal. Vad är hemligheten bakom framgången?
– Vi är ett bra gäng, man kommer snabbt in i laget och man ”vågar våga”. Jag har varit i Hyllie i flera år. Många är nya, men vi har en fin vi-känsla. Inte bara spelarna utan även tränarstaben.
– Och framförallt Hyllieganerna, några var till och med på bortamatchen mot Skanör-Falsterbo.
Finns det någon oro för hur Hyllieganerna reagerar om det blir uppförsbacke?
– Hehe, nä, än så länge är jag inte orolig för att de ska storma planen eller visa missnöje.
– Det är otroligt härligt att de fortsätter ropa och skandera oavsett hur det går. Jag tänkte på det igår, att ”åh vi måste vinna så att vi kan fira ihop.” Ibland när vi leder skanderar de: ”Emil, Emil ge oss en sång.” Ibland är det kanske mindre bra när motståndarna har bollen och är på väg mot mål.
Berätta om känslan du har när du är på plan.
– Vi jobbar mycket för varandra. Grabbarna i backlinjen är väldigt bra och jag kan fokusera på att bara stoppa bollar. Det känns kul att spela.
Vilka är dina starkaste egenskaper?
– Jag håller huvudet kallt när motståndaren är nära. Jag är pratsam, försöker hjälpa spelarna att göra det enkelt för oss alla, dirigera. Jag är bra i luftrummet.
Berätta om din bakgrund.
– Jag är uppvuxen i Nossebro, en liten håla ovanför Alingsås. Jag började spela i Nossebro IF när jag var fyra, pappa var tränare. Jag spelade länge som vänsterback, tills en vän började spela i A-laget och jag fick stå i mål.
– Senare spelade jag i samma moderklubb och vi var bland annat uppe i fyran efter att ha vunnit femman ett år.
Finns det någon målvakt du gärna studerar?
– Jag är United-fan så jag får säga Edwin van der Sar. Men även Courtois på senare år för han är nästan lika lång som jag. Det är intressant att se hur han nyttjar längden till fullo och ändå är reaktionssnabb.
Jag brukar fråga alla spelare vad de gör om ni vinner serien. Vad kan du lova?
– Oj, jag kan absolut tänka mig en tatuering.
Vad för tatuering, "Hamodi"?
– Haha! Nä, vi kanske inte är riktigt där än. Men ”HIK”. Eller nån Hylliegangrej.
Text: Federico Moreno
