Fredagskväll och bortamatch mot topplaget FC Möllan. Ett lag med minst 10 års högre medelålder än vad vi har.
Matchen började lite avvaktande där lagen kände på varandra. Möllan visade dock sin rutin och styrde snacket både på och utanför planen. Kanske inte så konstigt när man tilläts förstärkning av icke registrerade spelare på bänken som högljutt påverkade och provocerade. Men som så mycket är det en bedömning från rättsskiparna som avvisade Moula från vårt bås innan matchen började.
När vi arbetar oss in i matchen så kom några ströchanser. Kanske inget som VEO:n registrerade som målchans men vi började jobba oss fram. När vi väl skapade en farlighet så var Arben på väg igenom. Klar kontakt från backens sida så Arben föll. Ingen bollkontakt men det är ju det där med bedömningar. Antingen så såg man inte något, eller så var det någon annan domares uppgift. Här bedömdes det att Arben la sig för lätt. Faktum är att det var en solklar straff som vi blåstes på oavsett ursäkt eller bedömning. I ett sånt läge får man tröstas av ”att det brukar jämna ut sig i längden”. Som jag minns det så tog Möllan över en period sen utan att skämma Olle alltför mycket. Men så snubblade vi ut bollen i en duell och Möllan fick en hörna. Från vår position kan vi omöjligt uttala oss men Olle och Gibril som stod närmast intygar att bollen passerat kortlinjen innan den nickades in framför mål och sen hamnade i nätmaskorna. Det är svårt att fråga linjedomaren för han hade sannolikt inte klarat körkortstestet synmässigt. Detta skedde efter 20 min och därefter var det några chanser åt båda hållen där Brians avslut smet strax utanför. Möllan höll inte igen i närkamperna när de fick chansen. I slutet av första halvlek så tog en Möllanspelare emot bollen. I sitt försök att skydda bollen så svepte han upp en armbåge rakt över käken på Amir. Ingen åtgärd. Förklaringen var att han var bollförande så då kan han inte få frispark mot sig. Alltså; har du bollen så var det ikväll tillåtet med avsiktligt och vårdslöst spel. Möllanbänken njöt av domsluten medan Hylliebänken blev mer och mer frustrerade och man får ge dem att de var mästerliga på skitsnack då de kröp under skinnet på oss.
Det var inte så mycket att säga i halvlek. Vi kände att vi hade saken i egna händer och att de troligtvis skulle tröttna. I andra fick vi en tidig kvittering när Arben avslutade och via några spelare tog sig bollen in i mål.
Känslan är att vi var laget som ville spela mer men rutin ska inte underskattas. Efter timmens spel så sköt de bollen på Amirs hand. Att den tog på handen råder inget tvivel men hastigheten och avståndet gjorde att domaren dröjde flera sekunder innan han blåste. Huruvida Möllans höga och effektiva snack på och utanför planen hade in inverkan på de olika straffsituationerna kan man diskutera för evigt. vi kan iallafall konstatera att det inte var någon vidare konsekvent nivå i avgörande bedömningar idag. Straffen räddades dock av Olle.
Därefter tycker jag att det är vi som gick för ett matchavgörande mål. Men med skicklighet, en gnutta tur och lite hjälpande domslut så stod Möllan pall. I en omställning så drog deras redan varnade spelare ner Abbe. Inte fult, inte skadligt men solklart spelförstörande. Något som regelboken skulle beskriva som ett odiskutabelt gult kort för spelförstörelse. Bedömningen var dock en annan hos han som hade möjlighet att göra bedömningar och beslut. Istället kom en ny avgörande bedömning när Möllans försvarare aktivt och medvetet vann bollen genom att bryta bollbanan i en medveten och vägvinnande armrörelse. Domaren såg detta men menade att armen var intill kroppen. Att Möllan sen levererar en framspelning, som efter ett trollbundet, förvaltas på sämsta sätt för oss är en annan sak. Frågan är bara varför det tillåts när alla ser det. Till och med publiken skriker högljutt tackande till domaren för den bjudningen.
Sista kvarten så tryckte vi på. Vi skapar 3-4 riktigt vassa chanser men har inte den rätta skärpan. Möllans rutin gör att vi inte får till den desperata slutforcering vi behövde men vi gör en match som vi kan se oss i spegeln efter vilket var ljusår ifrån förra helgens härdsmälta. Vi förtjänade inte att förlora idag, likväl står vi här utan poäng mot de iallafall tillfälliga serieledarna.
Spelet är stundtals bra idag. Inställningen god. Vi har ingen spelare som viker ner sig. Men Möllan har en kemi och gemensam tro på vad de gör och de hörs. Deras snack symboliserar en enhetlighet och styrka och, tillsammans med maximalt utnyttjande av två fördelaktiga bedömningar, ger dem segern. Lite lustigt att deras John Dahlberg tillåts sitta på deras bänk hela matchen och påverka både domare och Hylliebänk, detta utan minsta påpekande från den rättskipande trion som snabbt avvisade Moula i motsvarande situation. Men det är så det är med bedömningar. Man kan bara hoppas på mer konsekventa och rättvisa nivåer framöver.
Möllan-Hyllie 2-1 (1-0)
Mål: självmål/Arben
