P2012 ångar på i Skåneserie-kvalet och har sex segrar av sex möjliga, liksom en imponerande målskillnad. Laget leds av den meriterade talangutvecklaren Fredrik Andersson, som ser likheter mellan Hyllie IK:s 14-åringar och hans tidigare lag, FC Rosengårds framgångsrika 09-upplaga.
Som 17–åring spelade Fredrik Andersson i en av MFF:s mest talangfulla årskullar genom tiderna, de framgångsrika 77:orna. Minst sex av lagkamraterna blev professionella fotbollsspelare, däribland landslagsmannen Yksel Osmanovski. Laget hade en sak gemensamt med sättet Fredrik Andersson i dag tränar Hyllie IK:s talanger – något vi snart återkommer till.
När vi når tränaren sitter han i bilen på väg till träningar för framtida uttagningarna till distriktslaget (Team Skåne-samling). Inte mindre än 15 spelare från Hyllies P2012-lag deltar.
– När jag tränade FC Rosengårds 09:or hade vi också runt samma antal kallade spelare och de stod sig väldigt bra. Jag har samma känsla nu.
Fredrik Andersson är en meriterad talangutvecklare som tidigare utvecklat spelare som nu lirar i pojkallsvenskan och i landslaget.
– I går följde jag Mjällbys akademiträning där flera av våra Hylliespelare var inbjudna. Det såg bra ut. Våra spelare sticker ut genom att de ofta tränar i högre tempo och spelar tuffare matcher till vardags.
Vad får Hylliespelarna ut av samarbetet med Mjällby?
– Det skapar en relation med Mjällby som i min värld är väldigt värdefull för våra ungdomar. Mjällby följer våra träningar och matcher, följer spelarnas utveckling och bjuder in dem till sina akademiträningar. Det är väldigt positivt att samarbeta med en sådan klubb.
Vad säger du om de konservativa rösterna som är kritiska till att Hyllie, där det finns en stark MFF-identitet, samarbetar med Mjällby?
– Jag tror att Malmö mår bra av lite konkurrens. Mjällby erbjuder spelarna sådant som MFF inte gjort eftersom de har ett annat upplägg.
Stockholm har gått om Skåne i att leverera spelare till pojk- och herrlandslag. Beror det på att de har större konkurrens i ungdomsfotbollen?
– Det tror jag absolut. I Skåne kan vi inte jämföra oss – vi har inte samma bredd av elitklubbar med akademier här nere. Därför vore det konstigt om Stockholm inte producerade fler landslagsspelare än Skåne.
Fredrik Anderssons tränarkarriär började i Husie IF där han tog över ett lag med femåringar, som han sedan tränade i nio år. Efter några år i Husie flyttade laget till FC Rosengård, som hade en annan typ av satsning, där spelarna fick större möjligheter att blomma ut, enligt Andersson.
– Där började vi spela på de högsta nivåerna i Sverige. Det var roligt att representera FC Rosengård och utmana de bästa lagen i landet. Jag följer fortfarande spelarna – 10–12 av dem spelar akademifotboll och tre är i landslaget.
Du har familj, jobb och lägger mycket tid på ett lag i Hyllie IK där inget av dina barn spelar. Vad driver dig?
– Jag såg att spelarna hade en bra grund att stå på och att jag kunde hjälpa dem att nå nästa nivå. Då får man göra omprioriteringar i livet. Jag driver eget företag och har därför viss frihet att köpa mig ledighet.
– Att ha stöd från Hyllie och att känna att klubben vill någonting är viktigt. Som ledare måste man känna att klubben står bakom en och inte håller tillbaka.
I år kan P2012-laget kvalificera sig för Skåneserie A. Fredrik Andersson säger att resultaten inte alltid är det viktigaste i talangutvecklingen – men samtidigt vill han att spelarna ska få möjlighet att utvecklas på högsta möjliga nivå.
– Det stora fokuset är att förbereda ungdomarna för att spela på hög nivå. Då måste man träna mycket och det måste finnas högt tempo. Det är nyckeln till att få fram duktiga spelare, även om det ibland kan ske på bekostnad av laget.
– Man kan förlora vissa matcher för att man prioriterar individuell utveckling, och det är helt okej. Men balansen är inte alltid enkel: många tränare är duktiga på att vinna matcher men får inte fram spelare, medan andra utvecklar duktiga spelare men inte når resultat med laget. Att hitta den balansen är en rolig utmaning.
På vilket sätt kan laget eller resultaten påverkas av att prioritera individernas utveckling?
– Ett exempel är att jag vill att spelarna ska lära sig att spela sig ur trånga situationer och hitta lösningar. Det kan ibland leda till ett baklängesmål.
Även bland seniorer, i herrallsvenskan exempelvis, kan man se att tränare vill införa en spelstil som inte alla spelare behärskar.
– Precis. Det tar lång tid att lära sig. Att kasta in en spelare som aldrig tidigare spelat sig ur sådana situationer, det är inte en lätt uppgift.
– Men den här filosofin kommer från tiden när jag själv spelade i MFF. 77-kullen ville spela annorlunda än den spelstil som då dominerade i MFF, där man ofta slog långbollar. Det gav resultat då, men vi trodde inte att det skulle hålla i längden och hade ofta diskussioner med ledarna, vi ville spela oss ur situationer och tittade exempelvis på hur Barcelona spelade.
Vilka var dina lagkamrater i det MFF-laget?
– Yksel Osmanovski, Goran Trpevski, Björn Engqvist, Mike Owusu och flera andra. Minst sex spelare kunde senare leva på fotbollen, vilket är ovanligt. Jag såg att vår årskull nyligen rankades som MFF:s bästa genom tiderna, vilket var roligt att läsa.
Vad har du för mål som tränare?
– Jag är inte särskilt intresserad av det taktiska just nu, vilket är viktigare inom seniorfotbollen. Jag vill utveckla ungdomar – det är det som driver mig.
P2012 har även ett lag i lokal serie, Skåne sydvästra B. Även det laget har sex raka segrar av sex möjliga.
Text: Federico Moreno
