Zeyneb Shukr arbetar som biomedicinsk analytiker på Minnesmottagningen i Malmö. Där bedrivs bland annat världsledande forskning kring demenssjukdomar som Alzheimers och Parkinsons.
Men hur orkar hon engagera sig i Hyllie IK när hon har ett så krävande jobb?
– Det är faktiskt ett bra sätt att hålla Alzheimer och andra sjukdomar borta. Studier visar att ett socialt liv, att vara aktiv och att hålla igång hjärnan kan hjälpa mot demenssjukdomar, säger Zeyneb.
Vid Alzheimers sjukdom bildas klumpar vid hjärnans nervtrådar, så kallade amyloida plack, vilket leder till att celler dör och hjärnans funktioner försämras. När människor är ensamma, isolerade eller inaktiva kan plackbildningen öka.
– De här sjukdomarna kan vara genetiska – men inte bara. Man kan lösa sudoku och korsord för att hålla igång hjärnan, men det sociala föreningslivet och att vara fysiskt och mentalt aktiv hjälper också, säger hon.
”Duracellkaninen som nästan alltid ler” – så beskrivs du av andra i klubben. Varför?
– Saker blir ju inte gjorda för att man är ledsen, säger hon och fortsätter:
– När man är glad använder man 23 muskler, och när man är ledsen rör man bara 16. Så det är bättre att le och aktivera fler muskler.
Hur är egentligen statusen på hjärnorna i Hyllies styrelse?
– De är starka och explosiva. Det jag gillar är att det finns många idéer men också snabba beslut. Det är inte en massa upprepningar på våra möten, och det är strukturerat.
Zeynebs Hyllie-äventyr började med hennes två söner, som spelar i klubben. På grund av – eller tack vare – barnen började hon engagera sig. Hon var så aktiv att hon snart blev erbjuden en plats i styrelsen och kunde lägga sitt driv på evenemang som Hylliedagen och årets Skåne Summer Cup.
– Räcker man fram lillfingret så tar de hela handen, skrattar Zeyneb.
– Men det är positivt!
Skåne Summer Cup arrangeras den 26–28 juni på Hyllie IP och Limhamns IP. Det blir spel från femmanna- till elvamanna för pojkar och flickor.
– Vi ska göra turneringen till en livlig upplevelse, med foodtrucks och annat. Jag kan inte avslöja allt än. Men det är första gången det här hålls i Malmö, och det är ett stort evenemang. Att vi i Hyllie arrangerar det är en viktig erfarenhet.
Du pratade om vikten av att le, men varför kallas du ”Duracellkaninen”?
– Jag är en arbetsmyra och van vid högt tempo. Jag tycker om att leverera.
– Som i morse: Vi behövde tvätta, handla bullar och åka till min mamma. Då startade jag tvätten och gick samtidigt och handlade. Min man hade kanske väntat tills tvätten var klar. Jag är mer effektiv, om man säger så.
Jag har hört att din man ofta får rycka in på dina order?
– Ja, det stämmer! Jag vet att jag alltid kan räkna med honom, och han hjälper gärna till. På Hylliedagen stod han och stekte hamburgare i värmen i åtta timmar utan avlösning.
Hur har du lyckats ”bryta ner” honom – vad är ditt tips?
– Hehe, nja, han älskar mig. Men även om jag styr så är jag snäll mot honom. Jag kör inte över honom. Vi gör det här tillsammans. Han är min pelare i livet.
Jag hörde att du kallas Senap – stämmer det?
– Nej, haha. Men det kommer från ett möte med en äldre person som hörde dåligt. När jag sa att jag heter Zeyneb svarade hon: ”Va, heter du Senap?” Jag föreslog att hon kunde kalla mig Cissi, men då tittade hon mig djupt i ögonen och utbrast: ”Pippi?”
Hyllies A-lag går väldigt bra och är obesegrat i serien – hur viktigt är det egentligen?
– Jag tycker att det är viktigt. De är förebilder för våra ungdomar. Om de kämpar kommer de yngre också att göra det och sträva efter att en dag fylla deras skor.
Text: Federico Moreno
