Så kom dagen som vi sett fram emot. Vår målsättning var att dagens match skulle vara en kamp om topplatserna. Hösten har dock inte utvecklats som vi önskat så efter en svag start efter sommaren så startade vi motorerna så smått och började plocka poäng. Poängutfallet under hösten är sämre än prestationerna men samtidigt, man får vad man förtjänar och vi har inte varit fullständiga nog för att utmana i toppen.
Så dagens match var en gyllene möjlighet att få upprättelse och visa oss själva att vi kan och har mycket mer i oss än vi fått ut. En prestation att bygga vidare på inför GO Open och 2024.
Ett sent återbud ställde mig inför valet att jaga in en 12:e spelare eller verkligen ge de 11 resterande förtroende. Valet föll på det senare alternativet.
Men matchen började ängsligt. Vi tog för långsamma beslut. Vi hade för dålig skärpa i passningsspelet och var på tok för bekväma i det defensiva jobbet. Att stå och skylla ifrån sig och inte ta ansvar gav bara motståndarna mer initiativ och energi. Så småningom kom även två mål där minst ett skulle undvikits med bättre skärpa och attityd. Där befann vi oss i ett läge där vi antingen skulle rycka upp oss eller fortsätta vara skuggor och statister till de hungriga och ettriga serieledarna från Lindängen. Det hela blev så tydligt när vi vinner boll och ska spela runt i laget, men sekunderna senare ligger bollen i eget mål utan minsta påverkan av motståndarna. Killarna fick tydliga direktiv att skaka av sig det som hänt och kämpa vidare men perioden fortsatte i samma anda. Motståndare som fick 5 m och nära sekunder att hantera bollen medan vi hade Olympicspelarna som iglar i ryggen i varje duell.
Första perioden är det inte mycket att säga om. 0-5. Olympic vill spela, vi vågar inte. Vi har inget att skylla på de de spelar en schysst men håller en hård press över hela planen och vinner alla felpassningar och andrabollar.
I andra perioden är det nollställt hos våra killar. Första perioden är bortglömd. David som hjälpte till idag (väldigt uppskattat) tryckte på nycklarna och vad som inte var tillåtet.
Vi följer matchplanen betydligt bättre och plötsligt så är motståndet inte så dominerande längre. Vi reducerar också men det blir inte den effekt som vi önskar och hoppas på. Spelare roterar och efter en stund spelar vi med mittbacksparet Bilal-Arison.
Men vi fick inte saker med oss som vi fått emot oss tidigare. Domaren valde flera godtyckliga beslut som inte rimmade väl med regelboken. Om ett lag har västar kan man inte spela med västen i handen. Det är ofullständig utrustning och i likhet med att spela utan benskydd eller att dra av sig tröjan bör det rendera i åtgärd som regelboken säger. Men här var det liksom okej. Precis som när bollen tar på domaren och ändrar riktning 90 grader. Då spelas det vidare, för att han tycker det. Vi enas inför sista perioden att vi inte ska kommentera och gestikulera vilket domaren hade stora synpunkter vid dessa ganska tydliga regelbrott. Önskemålet från vår sida var bara att hålla bedömningarna konsekventa och enligt reglerna. Med unga domare som har låg livserfarenhet och en skev definition av stolthet så en fråga kan kännas kränkande och renderar ofta i inkonsekventa domslut för att visa ungdomens hävda sin auktoritet. Det är inte rättvist mot spelarna som drabbas och något som måste upphöra. I sista perioden fortsätter kontroversiella beslut och vi misslyckas med vårt mål att inte förlora de två sista perioderna när ett solklart offsidemål godkänns. Domaren har helt rätt i att det är en bedömning om en offsidestående spelare skymmer målvakten eller inte i skottläge. Ambroos reagerar på ett 20 metersskott när bollen är i höjd med den skymmande och offsidestående spelaren vilket alla på och kring planen ser. Men domarens bedömning göra utifrån "jag gör det för att jag kan det" och han håller fast vid att den skymmande spelaren inte påverkar spelet.
Mycket fokus på bedömningar, men spelet då? När vi har en press, samarbete i laget och beslutsamhet i duellerna så är inte matchen en dans på rosor för Olympic som i första perioden.
Vi ska inte glömma att det är seriens starkaste lag som vunnit DM och andra meriterande segrar. De vinner rättvist, inget snack om saken. Men segern beror huvudsakligen på första perioden där vi låter dem vara riktigt bra, vi tvekar och tar inget ansvar.
De sista två perioderna är jag faktiskt stolt över. En reflektion som jag är övertygad om att killarna är trygga med är arbetsmiljön. Jag och David skrek på killarna. Vi hade höga krav men vi hängde inte ut och rent utav förnedrade enskilda spelare. Vi är uttryckligen stolta över 2/3 perioder trots att matchen slutar 2-8. Olympic kommer med ett riktigt starkt lag och går inte på halvfart utan får kämpa för segern.
Plus till samtliga spelare i de två sista perioden. Bilals prestation som mittback i de två sista perioderna bör belysas lite extra.
Nu har vi Mjällby kvar i denna serien och Tomelilla, Rydsgård och Skanör i den andra. En bra slutspurt där och vi kan lägga 9-manna bakom oss för att äntligen börja spela riktig fotboll!
Hyllie-Olympic 2-8
Mål: Basit och Erik
