Då var det dags för kanske årets höjd punkt – Gothia Cup.
Vi startade på söndagen med en lättare träning tillsammans
för att få igång fötterna lite och lätta på eventuella spänningar inför
turneringsspel.
Inför gruppspelet pratade vi mycket om att ta chansen att
visa upp vad vi tränat på under säsongen –att tro på sig själv och att våga göra
varandra bra ute på plan. Vi ville kunna gå ut och vara bestämda i våra
agerande för att underlätta för våra lagkamrater, smitta av oss av drivkraft
och positivitet och försöka utföra vår spelidé på respektive planhalva.
Under första gruppspelsmatchen mot Tranås FF, märkes det att
tjejerna var fullt redo. Vi gör en fantastisk första halvlek rent spelmässigt.
Lugnt uppbyggnadsspel, hungriga i förslinjen, samt olika anfallskombinationer
vilket också gav utdelning. Matchen slutade 4-0 men med tanke på hur många
målchanser vi skapade kunde det blivit några baljor till.
Kul och se att spelet ’’satt i’’ trots vi inte hunnit med så
många träningar hela gruppen inför Gothia.
Gruppspelet fortsatte i samma anda och efter vinst i andra
matchen mot Gimo IF FK var vi i princip klara inför A-slutspel. Matchen slutade
3-0.
Sista gruppspelsmatchen gick mot ett engelskt lag (Thorpe St
Andrew School).Vi ägde i princip spelet och gjorde 3-0 i första halvlek.
Tjejerna som var fullt medvetna om att vi hade ett slutspel som väntade och
spelade taktiskt och lät ’’bollen göra jobbet’’ matchen igenom. Även om vi
kanske inte skapade lika många farligheter framför mål i andra halvlek, var
detta fullt okej och vi åkte hem nöjda efter en 4-0 vinst.
Stort cred till vår duktiga backlinje och målvakt som bidrog
till att motståndarna knappt kom till någon farlig målchans under hela
gruppspelet. De få gånger bollen var nära att trilla in var under enstaka fasta
situationer.
Då var det dags för 32-delsfinal mot grupptvåan Emmaboda.
Tjejerna var medvetna om att tempot skruvas upp och att vi kunde förvänta oss
att ställas mot fler svårigheter rent försvarsmässigt. Förvånansvärt nog skulle
denna match spelas på ytan vi första dagen tränat på och denna plan är kanske inte
riktigt vad man förväntar sig av en matchplan... Hur som helst – tuffare
motstånd skulle det bli, framför allt fysiskt. Vi skapade fler och fler
målchanser och hade bla ett bortdömt offside-mål tidigt i matchen. De gånger vi
förlorade boll var oftast på utsparkar då bollen gärna studsade över oss. Efter
vårt första mål kontrollera vi större delarna av spelet men ’’bollen är rund’’
och vid en 1-målsledning är man fortfarande utsatt. Efter 2-0 kunde nerverna
lägga sig igen det blev också matchens slutresultat.
Nu gällde det att ställa om rejält då det var dags mot
16-delsfinal som gick mot Scandia United SA från USA. Matchen slutade 2-0 till
oss även här och då väntade den stora utmaningen att spela den tredje matchen
för dagen på kvällskvisten. Tjejerna var dock motiverade och laddade och kanske
kanske insåg man att den där drömmen av final inte fanns så långt ifrån som man
trodde…
8-delsfinalen gick mot Chelsea FC. Spännande att se hur vi
skulle mäta oss mot lag som förväntas ha en hög kvalité på sin fotboll. All
cred till ALLA lag som lyckas ladda om till en tredjematch för dagen. Det skulle bli tufft – men förutsättningarna
var desamma för motståndarna så där fanns egentligen inga ursäkter. Lite
tråkigt att spela A-slutspel på samma planer som jag tidigare nämnde. Men
kanske skulle det bli till vår fördel då Chelsea troligtvis är mer vana vid
helt raka ytor än uppförsbacke i första och nedför i andra.
Nerver, förväntningar, drömmar. Det blev en tuff första
halvlek mot ett duktigt Chelsea. Men vi stod upp bra. Trots en tjej mer på
centrala ytor försvarade vi oss med disciplin och jävlar-anamma att ta sig hem och
täcka ny yta när man blivit förbispelad. Våra backar stod upp fantastiskt bra
och lät inte motståndarna vända upp. Även i denna match fick vi ett tidigt
offside-mål och även vi kunde bjuda upp till dans och föra ett bra anfallsspel
stundtals. Fantastisk halvlek från alla på plan.
I halvlek stod det 0-0 och inget var klart än.
I andrahalvlek fick vi ett tidigt hörnmål emot oss och
därefter hittade motståndarna det drivet de behövde för att ta över matchen mer
och mer. Inte långt därefter fick de in 0-2-målet. Vi blev ett längre lag än i
första och motståndarna utnyttade snabbt ytorna vi lämnade öppna mellan våra
olika spelarlinjer. Detta bidrog också till att vi blev mindre folk i vårt
anfallsspel och fick därav färre passningsalternativ. Våra tjejer kämpade på
något enormt men tyvärr denna gång räckte det inte hela vägen.
Matchen slutade 0-4 till ett värdigt och riktigt bra
motstånd. Chelsea åkte senare i turneringen ut i semifinal.
Men tjejer…vilken turnering! 0:an höll ni fram till sista
halvleken spelad. Och våra målchanser skapade vi från många olika ytor och
positioner. Vilken prestation! Vi är alla imponerade av spelet som tjejerna
visat upp och ledare har stått och njutit på linjen. Rent socialt har även
denna vecka varit otroligt givande. Tjejerna har tagit hand om varandra på ett
bra sätt och haft otroligt mycket roligt, samtidigt som de tagit in de
förutsättningar vi ledare givit för att tjejerna ska kunna prestera rent
fotbollsmässigt. När man har ett gäng som tar hand om varandra lika bra på plan
som utanför – då blir man riktigt stolt som ledare!
Framför allt har det varit kul att höra hur tjejerna
tillsammans satt upp höga ambitioner och verkligen haft viljan av att gå hela
vägen. Bara där har ni fått så himla mycket och någon klok (Karin Boye, tack
google) sa en gång; ’’nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen
som är mödan värd’’…
Glöm inte det =)
Stort tack till alla stöttande föräldrar under turneringen.
En egen hejarklack är aldrig fel!
Vi ses på gräset
Tränare, Sara Olsson
