Nu när vi går in i juni månad och vårsäsongens slutspurt med tre återstående matcher så ställs vi också inför tuffa utmaningar. Skadorna kan vi inte påverka, men den övriga frånvaron slår rejält på vår organisation. Våra unga spelare tar sig an utmaningarna och utvecklas efterhand. Men är det något vi kan konstatera så är det att det inte är optimalt att åka på bortamatch i Höör med en snittålder på 20 år. Höör, topplag i serien, var ett välvuxet och väldisciplinerat lag. 

Vi tog några strategiska punkter innan matchen. De två viktigaste följdes inte första halvtimmen då vi bjöd på Höörs paradgrenar; dueller och fasta situationer. 30 min senare stod det 0-3 efter att hungriga motståndare ätit upp oss i duellspelet framför eget mål om och om igen. Det håller inte!

Ändå tar vi med oss en del positivt för vi kan konstatera att Höör är ett av de bästa lagen i serien, om inte det bästa vi mött. Vi jobbar oss in i matchen. Har ett skott i ribban innan paus och visar att vi också vill vara på planen. Trots få självklara frisparkar med oss, det var minst sagt ett fysiskt lag vi mötte, så började vi ta ansvar och jobba därifrån. I andra är vi med i matchen på ett helt annat sätt. Höör blev trötta men var kollektivt starka så även när de började slarva i försvarsspelet så släpptes inte de riktigt farliga chanserna fram. Offensivt var det halvchanser som antingen berodde på för långsamma beslut eller oskärpa i sista passningen. Men vi gick för en reducering. Det kostade oss lite luckor i sista minuten då deras mittfältare stegade fram och sköt in 4-0 från 25 m. 

Nu har vi två matcher kvar. Furulund och Lindeborg. Det som är viktigast är att vi får det engagemang och den uppslutning som behövs under vårens resterande två veckor. 

Höör-Hyllie 4-0 (3-0)