Lördagen bjöd på riktigt fint väder och match i mina gamla hoods. Kulladals IP har moderniserats sedan jag brukade ha skolgympa där i början på 80-talet, och även klubben har visat prov på progressivitet de senaste åren. Man har nämligen börjat med flicklag, vilket man inte haft tidigare. Kul och välbehövligt. Själva ställde vi upp med ett mycket blandat lag, 05:or och 06:or, sådana som spelat sedan laget startade 2012 och de som börjat allra senast, sådana som är stensäkra i sina roller och sådana som testade positioner de sällan eller aldrig provat förr. Sådant är spännande för coacherna.

Och det började positivt. Precis i början av matchen tog sig Halima fram och sköt ett rungande skott i stolpen. Det lät nog i alla fall till Mobilia och någon förälder hörde det mumlas, ”det här blir nog svårt för Kulladal”. Vi försökte i alla fall göra det svårt för dem. Kajsa vann alla närkamper i en lite ovan roll på mittfältet och dribblade motståndare på ett sätt man sällan sett. Två frilägen fixade hon till kompisar men vi hade lite för bråttom i det avgörande läget och sköt mitt på målvakten. Till slut kom dock 1-0-målet, en av deras backar stoppade ett inspel från kanten med handen och vi fick straff. Coacherna tog snabbt ut Olibra att lägga den, och med bindeln på armen tog hon sitt ansvar, trots kommentaren ”men jag har ju aldrig lagt en straff i en match förut”. Hon fick rådet att lägga en låg bredsida bredvid målvakten och svarade genom att lägga den högt och mitt i. Målvakten var på den men det var så mycket kraft bakom att den gick in. Kort därefter kom 2-0, Halima lade ett kanonskott till, vet inte om den tog i stolpen eller om målvakten räddade, och hon var först på returen också och kunde raka in bollen.

2-0 stod sig till paus, för att vi brände ytterligare något friläge. Alice M löpte sig fri flera gånger, en gång helt ren efter snyggt passningsspel på högerkanten, men bollen gick alltså inte in. I hela första halvlek släpper vi egentligen inte till någon chans, Selma Lo som mittback plockade upp de bollar som mittfältet släppte, och Ellen i målet var alert när det behövdes men egentligen sysslolös.

I halvtid pratade vi om att vi skulle fortsätta att springa och få upp ytterbackarna, gå in hårdare i situationerna, och framför allt inte vara så stressade när vi fick lägen. Tyvärr verkade det inte riktigt gå fram. Stabiliteten från första var som bortblåst, och just det vi pratat om fick vi inte riktigt ihop. Vi började förlora närkamper, slå iväg bollen stressat fast vi hade tid på oss, och några gånger kom vi fundamentalt fel i försvaret. Två gånger rann en av deras spelare genom, men Ellen täppte till vid båda tillfällena. Coacherna skrek nog lite grann och viss ordning infann sig. På en hörna där flera spelare ur bägge lagen tvekade gjorde Ingrid allt utom det, istället smällde hon in bollen och 3-0. Vi fick också se ytterligare några frilägen, där Lisa kanske kunde fått en straff när hon hakades upp, och ett riktigt fint exempel på kollektivt försvarsspel när två spelare gemensamt styrde deras anfallare så att en tredje kunde ta bollen. Ytterligare några bra chanser missades innan matchen var slut.

Kulladal är ett lag under uppbyggnad, riktigt roligt att möta dem på den fina idrottsplatsen, med härligt väder, trevliga ledare och god stämning. Om man ger det laget lite tid kan det säkert bli riktigt bra men idag vinner vi med tre mål trots att det finns en hel del i vårt spel som kan förbättras. Och det ska vi naturligtvis förbättra under våren, så mycket som möjligt redan till nästa match.

I laget hade alla sina toppar och svackor, men jag vill framhålla våra två nyaste tjejer, Alice M och Luna, som båda gör klart bättre matcher än vad jag sett dem göra tidigare. Ett hedersomnämnande också till Ellen i målet som inte hade så mycket att göra men var riktigt vass när hon behövdes.

Max Allegri och Ferenc Puskas