Under vinjetten ”Månadens lag” smyger sig Hyllies Hörna in lite bakom kulisserna och låter två spelare recensera sina tränare.

En orsak är nyfikenhet på vad som gör laget så starkt, de spelar i Skåneserie A. Harmonie Batint, F14, anser att laget växt samman till ett enda,sedan man tog steget till elvamanna.

– Det är en fin sammanhållning i laget och vi pushar varandra att bli bättre, att utvecklas som lag. Det är mer fokus på träningarna än tidig­are och vi tar det på allvar.

Dagen innan vi besöker träningen har laget förlorat med uddamålet, efter att ha haft en klar ledning. Det irriterar Clara Larsson, F14.

– I går var vi inte så bra men annars har vi höjt oss sedan i vintras, då vi hade en dålig period.

Tjejerna berättar att man under våren slipat på försvarsspelet, in­lägg och huvudspel.

– Vi snackar mer också. ”Du är fri”, ”akta rygg”, säger Clara Lars­son.

Det finns mer att jobba på, anser tjejerna. Ibland uppstår ett för stort glapp mellan försvaret och mittfältet. Där måste ytorna täckas in bättre. Receptet är att snacka ännu mer, säger de.

– Vi måste våga ta fler avslut utanför straffområdet också, säger Harmonie Batint.

– Då är det också viktigt att vi följer upp om det blir returer, fyller Clara Larsson i och tittar på lag­kamraten.

De är ovanligt medvetna tak­tiskt för sin ålder. Tränarna Mats Svensson och Mattias Andersson har säkert bidragit till det. Frå­gan är vilka styrkor respektive svagheter de har?

Dags för recensionen. Först ut är Mattias Andersson.

– Han är väldigt positiv. Gör man något bra så berömmer han eller gör tummen upp. Ligger vi under eller förlorar försöker han se på det vi gjort bra.

Har han någon svaghet?

– Ibland blir det nästan överdriv­et mycket beröm. Om man hört det för ofta tror man att man är för bra.

Tjejerna fortsätter med att recen­sera Mats Svensson.

– Han vill gärna ha positivt snack på plan, inget gnäll. Han får fram sina instruktioner så att man förstår. Han är bra på att pusha.

Och hans svagare sida?

– Ibland verkar det som att han blir sur, fast han menar det inte. Man blir lätt sur själv om tränaren är sur.

Det låter nästan lite som att ni har en ”bad cop” och ”good cop” som tränare?

– Ha ha, ja lite så är det nog, säger Clara Larsson.

När vi återger tjejernas recen­sion så lyssnar Mattias Andersson uppmärksamt. Den här typen av återkoppling i tränarsammanhang är ganska ovanlig.

– Jag tar till mig av vad det säger. Att vara positiv är nog en yrkesska­da från skolan. Jag försöker beröm­ma. Skäll är inte konstruktivt. Han tillägger att det sällan är nödvändigt med skäll i vilket fall.

– Det är en fantastisk grupp. De är här för att spela fotboll. De vet att vi ställer höga krav men vi har också roligt tillsammans.

Mats Svensson är också lyhörd för tjejernas synpunkter och lik­som i Mattias Anderssons fall så är det förbättringspotentialen i ledar­skapet som han tar fasta på.

-Jag köper vad de säger. Jag får samma feedback på min arbetsplats och av familjen. Jag kan låta sur fast jag inte är det. Framför allt om det inte blir som det vi pratat om.

Tjejerna tycker om ditt sätt att leda och ge instruktioner. Hur ser du på det?

– Att ge instruktioner är en bal­ansgång. Jag försöker att vara tydlig och inte klydda till det, inte ge för många instruktioner. Det är bättre att fokusera på färre saker och göra dessa rätt.

Text: Andreas Lovén

Foto: Fredrik Norrlid