Så kom matchen som vi sett fram emot. Som vi tränat och träningsspelat för att vara redo för. Staffanstorp United, ett duktigt lag som vi hade 1-1 i matcher mot. Så ville vi ledare att inställningen skulle vara. Inte fokus på den senaste matchen där det rann iväg för att vi hade rätt inställning och de började hänga med sina huvud. 

Avtalat på förhand skulle vi spela med full bredd. Men nej, en paragrafryttare i Staffanstorp ville ha smalare bredd och hellre spela med koner som linjer. Detta förstörde vårt upplägg då vi var förberedda på en typ av uppvärmning men fick hanka oss fram för att få ihop det med rätt mått och ändå få igång killarna. 

Fågel eller fisk. Det är där vi befinner oss just nu. Vi har inte den styrkan och tryggheten i varandra att vi kan komma lite snett in i en match utan då blir det ofta pannkaka.

Matchen började med ett friläge till Staffanstorp. Ambroos var den enda som var vaken i det läget och det var bra för vår del. Starten visade var vår fokus låg. Jag tänkte att det ändå är lugnt och bedömde att vi hade en högre nivå än motståndarna. Staffanstorp var revanschsugna. Vi var tveksamma. På en tidig hörna så var det som om halva laget stod och drömde. 0-1. Det kändes fruktansvärt irriterande att vi inte har en bättre fokusering och inställning och det gäller även mig som ledare som har huvudansvaret. Vi började spela lite fotboll. Lite rakare än jag gärna ser att vi gör men inte hela vägen. Vi hade chanser där vi inte var tillräckligt beslutsamma i avsluten samtidigt som deras målvakt hade en bra dag. 

Paus och uddamålsläge. Ingen var nöjd. Ingen kände att man gett 100%. Alla var överens om att vi ska höja oss. Men det var en sån där dag när det inte vill sig. När inte energin är där. 

Andra perioden börjar återigen med ett friläge. Vi visste att deras spel byggde på att nå sin starka anfallare och ändå kom han fri så många gånger att vi tappade räkningen. Tur att Ambroos var matchens Hylliespelare. 

I andra gick vi ner oss ännu mer. Vissa stunder stod vi som fågelhokar och motståndarna var som bålgetingar. Utan att egentligen vara bättre fotbollsspelare men viljan var avgörande idag. 

Domarnivån var som en påse gott och blandat. Vi drog mest fördel av besluten och Staffanstorp beklagade sig över det. Vi gjorde saker vi inte brukar. Avvaktade, låg för långt ifrån. Duttade istället för att komma till inlägg och avslut och läste spelet på tog för dåligt. 

Därför var det inte konstigt att just ett slarvigt uppspel och ett tamt försök att ta emot bollen ledde till en spelvändning där deras anfallshot gjorde mål på ett av sina frilägen. Fram till 0-2 kände jag mig inte orolig trots vår svaga insats men efter ändrades det helt. Vi uppträdde som en pysande ballong. 

Inför sista kändes det som att vi testat det mesta. Olika positioner. Byten när det inte funkade. Men inget ändrade vår inställning på planen. Basit gick ner mer och mer i frustration och vann mer bollar än de in sin omgivning men det gjorde också att vi tappade slagkraft framåt. Hade vi haft den energin så hade det här slutat annorlunda. 

Sista perioden gick vi över till 2-4-2 i hopp om att få till en forcering och ändrad matchbild. Det började med ett, för dagen sedvanligt, friläge. Återigen så stod Ambroos rätt. 

Vi skapade till några lägen men det ville sig inte. En frisparksreducering från Bilal var det närmsta vi kom. 

Matchen blåstes av och Staffanstorp vann rättvist. Vi kan inte mer än att rannsaka vår egna insats. Från ledare till spelare. Sen får vi jobba med det som inte funkade och där måste vi vara påkopplade hela veckan. Det är två matcher kvar i DM-gruppen. Den dåliga starten kan vi inte påverka men de två sista matcherna ska vi rycka upp oss i. Nästa match är borta mot duktiga Oxie SK. 

Hyllie-Staffanstorp 1-3 (0-1, 0-1, 1-1)

Målskytt: Bilal