I nästan två decennier har Lennart Karlsson haft en nära relation till Hyllie IK. Han lämnar nu kansliet men kommer att vara en flitig besökare på Hyllie IP. Ränderna går inte ur. Varken de grönsvarta eller blå.
Den 4 juni kommer ett mejl från
någon som utger sig för att vara
Lennart Karlssons agent. Hyllies
hörna har bett om en intervju inför kanslistens stundande pension,
men den är inte villkorslös.
”Om en bild skall tas så gäller
Djurgårdens IF-tröja och guldhatt.
Vidare vill agenten veta vilka frågor
som ska ställas”, skriver det mystiska ombudet.
Den skämtsamma tonen till trots,
den skäggprydda mannen från
Hässelby tycker om ordning och
reda. Förutsägbarhet.
När Hyllies hörna kommer
till kansliet för intervjun sitter ett
mindre gäng grönsvarta samlade
i soffgruppen. Klubbchef Thomas Ljungdahl, ungdomsansvarige
David Arvidsson samt P06-nestorn
och lagledaren Magged Khalidy är
involverade i livliga diskussioner
om föreningens väg framåt.
Lennart Karlsson vill inte att
klubbtidningens reporter ska bli
inbegripen i den frestande diskussionen. För ska intervjun hinnas
med måste den ske direkt. Han
har nämligen klipptid och vill inte
komma försent.
Lennart Karlsson har varit involverad i föreningen sedan början av
millenieskiftet. Han blev först ledare i
ett av sina barns lag. Så småningom
började han arbeta på kansliet. Det
var mest av en slump, eftersom han
lärt känna människor i föreningen,
som då hette Vintrie IK.
I dag är det många som känner, eller känner till, Lennart Karlsson, men frågan är om alla vet vad
han gör.
För att hitta svaret på den frågan
vänder sig reportern – som även
är ledare för tre lag – till den egna
inkorgen. Där finns 186 mejl från
och till Lennart Karlsson.
Det gäller domarkvitton, reg
-
istrering av nya spelare, domar
-
utbildningar för ungdomar, påminnelse om närvarorapportering
(för att klubben ska få sina aktivitetsbidrag) och bokning av planer.
Det handlar om många små saker,
som tillsammans innebär att Hyllie
IK fungerar som förening.
– Vissa har nog inte full förståelse
för kansliets betydelse. Klubbchefen har dessutom ansvar för
kontakter med bland annat kommunen och Skåneboll. Nu har vi
även en ansvarig för ungdomslagen, säger Lennart Karlsson.
När han klev in i föreningen
bestod den av ett tiotal lag (inga
tjejlag) och 200 medlemmar. I
dag är föreningen fyra gånger så
stor.
Hur ser du på resan som
föreningen har gjort?
– När jag kom in i klubben så
spelade knattelagen i Djupadalsparken, matcherna spelades
i Vintrie och vi hade ett begränsat upptagningsområde.
Nu är det köer till många lag
och i vissa fall kan vi inte ta in
fler barn just nu. Det har också
skett en förändring från att vara
en breddförening till att vara en
blandning av både bredd- och
elitförening, i alla fall i vissa
åldersgrupper. Det tycker jag är
spännande.
Vad har varit svårast för
föreningen att hantera under den här förvandlingen,
anser du?
– Ibland har det varit svårt för vissa åldersgrupper att samarbeta,
vilket är tråkigt. Sedan finns det
ingen mall. Det som fungerar ett år
kanske inte fungerar nästa år. Det
är även svårt att hinna lära känna
alla. En del ledare stannar bara en
kortare tid.
Hur mår föreningen, tycker du?
– Det är en jäkligt bra förening!
Nämn en som mår bättre? Malmö
FF? De har klart ett bättre A-lag,
men Hyllie IK är en väldigt stor
och stabil förening.
Hur skulle du önska att
Hyllie IK utvecklas vidare?
– Att föreningen startade om och
beslutade att fler spelare i A-lagen
skulle ha sina rötter i klubbens
ungdomslag. Det är en bana som
jag tror på. Det saknade jag ibland, även om herrlaget låg i division tre.
Du är lite old school, med
andra ord?
– Absolut! 4-4-2, ha ha!
Lennart Karlsson präglas onekligen av de grönsvarta ränderna.
Men hans dialekt avslöjar att han
knappast kommer från Djupadal.
Han växte upp i Hässelby och kom
till Skåne först 1996.
Varför flyttade du till
Malmö?
– Jag blev utsänd som spion från
Stockholm!
Helt assimilerad är han inte, trots
att han levt ett kvarts sekel i den
vackraste delen av Sverige. Det
finns nämligen andra ränder som
aldrig går ut. Djurgårdens blå.
– I skolan höll hälften av barnen
på Djurgården och hälften på AIK.
Hammarby räknades inte då. Inte
nu heller för den delen. En klasskompis pappa spelade i Djurgården
och pappa höll på klubben, motiverar Lennart Karlsson sina klubbsympatier.
Det blev många matcher med
pappa men han missade dock
den viktigaste, när Djurgården
säkrade allsvenskt guld på Råsunda 1966.
– Jag var elva år och ville inte
följa med, utan valde att spela
landhockey på gården. Det dröjde
36 år tills klubben vann SM-guld
igen, 2002. Det var en lång golgatavandring.
Nu är Djurgårdens IF regerande
svenska mästare. Pension stundar
efter ett långt arbetsliv. Det kunde
väl knappast vara bättre?
– Jag hade planerat att åka till
Dublin och se Sverige spela EM,
men det blev ju inställt på grund
av pandemin. Jag får väl börja
pensionärslivet med att städa garaget istället. Och cykla till Hyllie IP
och se fotboll, säger han.
Text: Andreas Lovén
Foto: Fredrik Norrlid