Seriefinal. Då är man klart riktigt taggad. Eller inte. När jag fick rapporter om någon slags kollaps så blev jag uppriktigt förvånad. Såg bara sista fem minuterna eller så och får därför ta hjälp av andra recensenter.
Magnus, fystränaren: "Olyckliga omständigheter och loj inställning i första halvlek. Och släpper man in fyra mål så blir det svårt. Jag förstår att de lägger av efter det."
Tony: "Vi ska inte behöva påminna er om att göra jobbet." (Sammanfattning av fem minuters resonemang.)
Spelare som såg matchen men inte deltog: "Herregud."
Men jag hörde också att det var lite slapp inställning i snacket innan. Vi vann ju mot Bellevue i våras, det skulle nog gå vägen, inga problem. Men så fungerar inte fotboll. I synnerhet inte mot ett spelskickligt lag. Magnus pratade om tre-fyra väldigt bolltrygga Bellevuespelare, ett omställningsmönster som straffade oss hårt när vi inte låg rätt i positionerna.
Summering. Det var inte bara ett pladask utan ett pla-da-da-dask. Kan inte minnas sist det hände. Någon slags pladask-light var det mot Åhus/Horna i vinterserien. Sista halvleken mot Kristianstads FC, också det i vinterserien (4-0 till 4-5). Sista halvlek mot LB07 i våras (6-0 till 7-4). Så. För att se det positivt. Bra läxa. "Det är skönt att vinna många matcher, men det betyder inte att man kan gå in med dålig inställning." Som Tony sa efter matchen. Nya tag. I morgon spelar vi i 06-serie. LB07 är förvarnade, det är derby och lär komma med ett starkt lag.
Resultat. Vågar man skriva det? 1-9. Jag säger som spelarna. Herregud. Och gratulerar samtidigt Bellevue. Utan att ha sett matchen: Bravo!