Till söndagen hade vi bjudit in Ramlösa. Det skedde efter rekommendation från Halmstads BK (som vi mötte innan jul) som sparrat mot Ramlösa och tyckte att det var ett lag med stor kvalitet.
Det visade sig stämma, även om vi gjorde en stark första halvlek och fick utdelning målmässigt.
Det känns alltid lite lättare att spela om man är i ledningen. Andra halvlek blev ganska mycket ställningskrig, med vassa framstötar från båda lagen. I andra halvan av tredje tog Ramlösa över spelet och när de reducerade till 4-6 hade de plötsligt allt att vinna och vi allt att förlora, som Tony Holgersson sammanfattade det. De lyckades få in ytterligare ett mål men den heta kvitteringschansen dök aldrig upp. Vi hade dessutom några bra lägen, men sköt utanför. Vinsten till Hyllie IK med uddamålet, 6-5, kändes ändå ganska logisk till slut. Vi var något mer fokuserade i första halvleken och det fällde avgörandet. I slutet av februari blir det ett returmöte, då elvamanna på bortaplan.
I lördags mötte vi Lilla torg. Det var också en tillställning där vi var något mer på tårna, något mer fokuserade, liksom mer bestämda i närkampsspelet än motståndarna. Det var en mer mixat nivå än på söndagen, men med två väldigt bra lag på en bra nivå. Det som var glädjande med den matchen var att flera spelare visade egenskaper som vi tränare visste fanns där men som nu blommade ut. Det gällde förmåga att fatta beslut, noggrannhet och inte minst en hängivenhet att delta i defensiven för att återvinna boll. Bland många namn i helgen som utmärkte sig positivt, väljer jag att lyfta fram Vincent Knutagård.
Han kom för ett halvår sedan, har snabbt vuxit in i gruppen och har successivt funnit sin roll. Han är lyhörd för instruktioner och har hittat rätt i positionsspelet. Nu visar det sig i både passningsspel och hans offensiva kvaliteter. Bäst på plan mot Lilla torg följdes upp med mål mot Ramlösa. Slutresultat Lilla torg-Hyllie IK, 0-4.
